Anatomi skelettsystemet

Skelettet består hos de flesta vuxna människor av ungefär 208 enskilda ben som utgör ungefär  20 % av kroppsvikten. Benen består i sin tur av benvävnad. Skelettet har två uppgifter, en mekanisk och en kemisk.

Den mekaniska uppgiften är att ge kroppens mjukdelar stadga och stöd samt att skydda hjärna, ryggmärg, bröst- och bukorganen. Benen och skelettdelarna fungerar också som hävstänger där muskulaturen genom sina ledförbindelser verkar och möjliggör kroppens alla rörelser. Samtliga benutskott och knölar fungerar som fästpunkter för muskler, ligament och senor.

Den kemiska uppgiften hör samman med att blod och vävnadsvätskor kräver en noga reglerad koncentration av kalciumjoner för att cellernas ämnesomsättning ska fungera normalt. Benvävnaden utgör en bank för insättning och uttag av bl.a. kalcium alltefter behov. Koncentrationen regleras genom en ständig omsättning mellan blodet och benvävnaden. Rubbningar i denna omsättning kan leda till sjukdomar. Slutligen finns i benets hålrum den röda benmärgen som producerar röda och vita blodkroppar.

Benvävnad

Benvävnaden är en hård vävnad som hos de flesta ryggradsdjur bildar skelettet.  Ben uppkommer delvis ur bindväv genom så kallad direkt förbening. Ur bindväv uppstår nyckelbenet och många av skallens ben. För de andra benen bildas först modeller av brosk som senare omvandlas till ben, indirekt förbening. Broskmodellerna är klara ungefär i sjunde graviditetsveckan. Redan en vecka senare uppkommer de första förbeningscentra i brosken. Vid födelsen består barnets skelett fortfarande till en del av brosk. Omsättningen av benvävnad varierar beroende på individens ålder och kön men också på olika stressfaktorer som sjukdomar och skador.

Skelettets strukturer

Runt benet finns benhinnan, periostet, som består av bindväv. Periostet bildar ett lager kompakt ben och bidrar därmed till benväggens tjocklekstillväxt. Den innehåller rikligt med kärl och nerver. Periostet deltar i reparationen av benbrott och försörjer också benvävnaden med syre och näringsämnen. Ben kan indelas i långa, korta, oregelbundna och platta ben samt efter utseende och struktur. Långa ben, även kallade rörben, utgörs av två ändar och ett skaft. Ändarna kallas för epifys medan skaften heter diafys. Området mellan epifys och diafys heter metafys. Här sker längdtillväxten. Detta område bildar hela tiden nytt brosk och därigenom växer benet. Delar av metafysen förbenar sig vid 18 – 25 års ålder, något tidigare hos kvinnor än hos män. Därefter sker ingen längdtillväxt. Benvävnaden kan antingen vara kompakt eller spongiös (svampartad). Kompakt benvävnad bildar skelettbenens yttersta lager. Det finns spongiöst ben innanför det kompakta benet. Det spongiösa benet består av fina benbalkar och hålrum som ger benet en tvättsvampsliknande struktur. Hålrummen fylls ut av röd benmärg i vilken blodkroppsbildande celler finns. Innanför det kompakta benet i de långa benens diafyser finns däremot endast ett tunt lager spongiöst ben och innanför detta ligger märghålan av röd benmärg. Hos den vuxna människan ersätts denna av gul benmärg som endast består av fett- och bindväv som inte har någon blodbildande funktion. Benändarna är beklädda med ett tunt lager brosk, även kallad ledbrosk. Ledbroskets funktion är att minska friktionen mellan ledytorna samt att verka stötdämpande.

Indelning av skelett

Skelettet kan  indelas i:

ryggraden

bäckenet

skuldergördeln

bröstkorgen

övre extremiteternas skelett

nedre extremiteternas skelett

skallen

Kunskapsnivå för massörer och massageterapeuter

Som massör bör du kunna skelettet anatomi ur följande perspektiv:

• Hur kan skelettdelen indelas?
• Vilka skrovligheter finns och vad fäster eventuellt här?
• Vilka är angränsande skelettstrukturer?
• Palpera delar av skelet

Som massageterapeut ska du kunna palpera a följande skelettstrukturer:

Bålen

• Crista iliaca
• Processus Xiphoideus
• Insicura jugularis sterni
• Spina scapulae
• Acromion
• Fossa supraspinata
• Fossa infraspinata
• Processus coracoideus
• Margo medialis scapulae
• Margo lateralis scapulae
• Angulus superior scapulae
• Angulus inferior scapulae
• Costa XII

Nacke och skalle

• Os mandibularis
• Os zygomaticum
• Processus mastoideus
• Protuberantia occipitalis externa
• Processus transversus C1
• Processus spinosus C2
• Procesuss spinosus C7

Nedre extremitet skelett

• Patella
• Spina iliaca posterior superior
• Tuber ischiadicum
• Trochanter major
• Spina iliaca anterior superior
• Epicondylis lateralis femoris
• Epicondylis medalis femoris
• Condylus lateralis tibiae
• Condylus medialis tibiae
• Condylus lateralis femoris
• Condylus medialis femoris
• Pes anserinus
• Tuberositas tibiae
• Malleolus medialis
• Tuber calcanei
• Malleolus lateralis
• Caput fibulae

Övre extremitet skelett

• Tuberculum majus humeri
• Tuberculum minus humeri
• Sulcus intertubercularis
• Tuberositas deltoidea humeri
• Epicondylis lateralis humeri
• Epicondylis medialis humeri
• Olecranon
• Caput radii
• Processus styloideus radii
• Processus styloideus ulnae